Jag förstår inte. Du vill inte pussa mig. Du är inte intresserad. Du märker mig inte. Jag brinner för vår kärlek och gör allt för den, dig och mig. Jag kämpar för oss, vi två. Alla nedslag jag går igenom. Frågar jag om en puss får jag ett ointresserad nej tillbaka. Frågar jag om du älskar mig säger du att du älskar mig och suckar för på något sätt var den frågan jobbig och ansträngande. För mig är det självklart. Gråter jag skrattar du och tycker jag är pinsamt. Jag gråter ofta, det vet du. Trösta mig så går det över direkt. När jag kollar på dig och tänker att jag är världen lyckligaste tjej i världen kollar då tillbaka på mig med avsmak. Jag vet inte vad som föregår i ditt huvud, dina tankar är dolda. Allt gör mig galen. Jag vet inte vad jag gör för fel men jag har aldrig känt mig så värdelös som nu. Du visar inget som helst intresse och jag får le och låtsas som om jag är glad när jag inombords inte vet varför jag förtjänar att känna såhär. Jag ställer mig jämt frågar "Varför gör han inte slut - varför är han med mig - om han inte visar intresse?" Jag antar att efter ett tag svalnade dina känslor och var dag försöker jag återuppliva dom, helt utan resultat.
Du är världens bästa och jag älskar dig med hela mitt hjärta, hela min själ och hela min kropp. Fasar inför dagen det inte kommer räcka för dig. Ditt leende gör mig genast lycklig och när du skrattar kan jag inte låta blir att brista ut i ett enormt leende just för att du gör mig så glad. Du är det vackraste jag vet.
Att somna bredvid dig är det bästa jag vet och att vakna med dig finns inget bättre sätt att starta dagen på. Morgon pussarna på munnen och näsan, de vackra orden som kommer ur din mun försäkrar att jag är älskad av dig.
Du är min, jag är din.
/MB
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar